LARS EPSTEINS BILDER FRÅN BOKFESTEN!

Tack Lars Epstein för dina fina bilder och för att du ville dela med dig till oss! Bilderna är tagna den 23 november 2017 på Enkehuset i Vasastan. Huset ockuperades 1986 i syfte att omvandla det till ett ungdomshus, ockupanterna åkte dock ut så det visslade dagen efter ockupationen. Huset bevarades dock för framtiden!

 

Advertisements

Ett annat Stockholm, recension

Vårt 80-tal. Politisk kamp och punk i Stockholm 1985–1989
Stockholmia förlag, 2017

Medverkande: Joachim Berggren, Lina Bergqvist, Patrik Björk, Sebastian Flodenberg, Paul Forsberg, Katarina Ginsburg, Jerka Glimrot, Behcet Holago, Ulrika ”Natte” Högberg, Ann Ighe, Mattias Kåks, Anna Norrby, Stefan Ohlsson, Thomas Olsén, Helena Toss, Mandra Wabäck, Devrim Özgenç, Mikael Wahlberg och Anne Mette Wennemo.

Tidigare har husockupationernas och den politiska aktivismens sena 1980-tal i Stockholm uppmärksammats genom fotoutställningen Vårt 80-talhösten 2015, samt stadsvandringar i husockupanternas spår. Nyss släpptes boken Vårt 80-tal. Politisk kamp och punk i Stockholm 1985–1989 som en del i projektet som föreningen Avanti! Framåt! står bakom.

Med svartvita fotografier och genom personliga minnen och reflektioner, berättas om arbetet kring husen som ockuperades. Läsaren ges också en bild av hur det kunde vara att växa upp i 1980-talets Stockholm för de unga människor som ingick i ett sammanhang med demonstrationer, självorganisering, den anarkistiska bokhandeln Svarta Månen och Tidningen Brand.

Punken hade stor betydelse för många av dem, vilket givetvis återspeglas i berättelserna. Men också polisen, Säpo och hotet om våld från nazistiska skinheads figurerade i utkanterna och den brutalitet polisen stod för mot de faktiskt ibland även mycket unga personerna tål sannerligen att berättas om.

Under 1980-talet handlade husockupationerna till stor del om innerstaden och kampen mot gentrifiering, där vi ju med facit i hand kan se hur utvecklingen blev till och med värre än vad man befarade då.

Det känns unikt att ta del av materialet och berättelserna här dokumenterade i bokform. Fotografierna gör tillsammans med texterna att man som läsare även får en inblick i ett helt annat Stockholm än vi ser i dag. Mycket känns avlägset, det är sammantaget en berättelse om en förfluten tid, men som vi fortfarande kan se spåren av. Och mycket klingar nog ändå bekant för den som likt mig är uppvuxen i Stockholms innerstad (även om jag själv vid tiden var för ung för att följa med i vad som hände).

I textmaterialet nämner några av de medverkande tidigare och senare husockupationer, bland annat ockupationen av Mullvaden. Under 1980-talet handlade husockupationerna till stor del om innerstaden och kampen mot gentrifiering, där vi ju med facit i hand kan se hur utvecklingen blev till och med värre än vad man befarade då.

Boken rekommenderas till alla som är intresserade av stadens historia. Det här är en del av Stockholm med omnejds historia, som utgör ett välbehövligt tillskott till berättelsen om den utveckling staden genomgått.

Publicerad Chanda Björk

https://www.arbetaren.se/2017/12/13/ett-annat-stockholm/

Bilden som vapen, recension

Ulrika Stahre om två fotoböcker där revolten är närvarande

Farsta byggdes för framtiden, för familjerna och för vardagsliv bestående av shopping, hemliv och vila. Ett liv i konsumtion och rekreation. Arbetet var tänkt att mest skötas på annan plats. Unga människor i detta Farsta, som hade invigts 1960 av prinsessan Sibylla, dokumenterades av den före detta Aftonbladet-fotografen Per Björn, under några år i 1970-talets början.

Det är Farsta bortom Svensson-livet, Farsta för de som vuxit upp och blivit tonåringar där. Droger och sprit flödade, afghanpälsarna och de långa håren liksom bäddar in hårdheten som ändå finns där. Det är fotografier som väcker dubbla känslor: samhörighet intill destruktivitet, ungdomlig livsglädje sedd i en backspegel som blivit alldeles immig av drogproblem, misär och förtidig död.

”Var finns alla polarna?”, bokens titel, är också en låt av Kenta, som efter sin medverkan i Stefan Jarls modstrilogi hade en kort artistkarriär (mest känd för den söndersjungna Bajen-låten Just i dag är jag stark) och kom att symbolisera alla knarkarliv. Det är svårt att tvätta ögonen från denna eftervärldens dom över 70-talet och fotografierna blir något av en upprättelse så här 40 år senare – samtidigt som de påminner om att inget är nytt under solen.

Förort, sovstad, ”och allt är som vanligt hos de ensamma” för att citera Ebba Grön, som skulle börja spela tillsammans i en näraliggande förort bara något år efter att fotona i Farsta är tagna.

Något år och början på en annan tid.

Fotoboken Vårt 80-tal, som tillkom efter en utställning förra hösten då fotografier från framför allt olika husockupationer och aktioner visades, är en dokumentation från 80-talets andra halva. Punken är etablerad, bz-rörelsen aktiv, 70-talets politiska aktivism pånyttfödd bland inte lika skolade unga.

Nu är vi i innerstaden (och på Ultrahuset i Handen), på många sätt mer öppen än det striktare byggda Farsta, men lika sluten för den utan pengar som folkhemmet var förStefan, Lena T, ”Krilla” och de andra. Ungdomarna i Vårt 80-tal vill inte heller passa in, de har också konflikter med polisen och med det omgivande normalsamhället.

Så det finns likheter mellan generationerna. Men i Vårt 80-tal är det aktörerna själva som håller i kameran – många foton togs av personer som var på väg, eller senare blev, fotografer. Det är den första do it yourself-eran och ordning är till för att störas.

Revolten är närvarande, den är nämligen vardag. De flesta bilderna är vad man skulle kunna kalla vänporträtt, ett par tre personer som hänger med varandra, förbereder aktion eller bara lagar något. Och så lite stilleben av stämning: en blomkruka i ett fönster, en sönderslagen toalett (utbrett knep för att hindra någon från att bo i ett hus som ägaren bara väntar på att få riva).

Ockupationerna på 80-talet var inte lika kända och stora som 70-talets Mullvaden. I likhet med Mullvaden var de inte så lyckade heller, om man med lyckad menar att få fortsätta bo, eller hindra rivning. Dock: resultatet var ändå en politisk skolning och sammanhållning.

Men tillbaka till 70-talets Farsta. Per Björns fotoprojekt drevs av en vilja att komma nära, och synliggöra en verklighet bortom snyggt street photography, bortom det estetiskt tilltalande eller det exploaterande. Det märks i fotografierna att förtroende finns mellan den som skildrar och de som skildras. På så sätt liknar de två böckerna varandra, tilliten är uppenbar och människorna levande.

Kameran är inte ett vapen, det är fotot som är det. För ojämlikheten har bestått och ökat, och trots bildfloden i sociala medier är det sällan som fotografiska skildringar av den här kalibern verkligen kan nå utanför den närmaste kretsen. Det analoga fotot och det medvetna urvalet vinner i längden.

Skrivet av Ulrika Stahre för Aftonbladet, 23 december 2017

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/zLgmG1/bilden-som-vapen

DN tipsar!

DN tipsar om årets Stockholmsböcker! Bl.a om Vårt 80-tal!

Vårt 80-tal – Politisk kamp och punk i Stockholm 1985–1989, Red. Mattias Kåks, Mandra Wabäck

Stockholmia Förlag

Boken skildrar ett stycke Stockholmshistoria som aldrig tidigare getts ut i bokform.

Så står det att läsa på baksidan till denna bok om husockupationer som ligger 30 år tillbaka i tiden.

Boken är späckad med svartvita bilder, tagna av dem som var med om dessa ockupationer och några av de forna ockupanterna har ­bidragit med både tillbakablickar och berättelser om vad de gör nu.

I bokens inledning får man läsa om fyra ockupanter som träffas ”30 år senare”. Kattis, som var 24, Anton, som fyllde 17 den hösten, ”Jocke Container”, 17 och ”Natte”, som bara var 14 då ockupationen av Skaraborgsgatan 8–12 ägde rum hösten 1985. I dag är en av dem ad på ett tidningsförlag, en annan ­läser filosofi. Nu handlar boken inte enbart om ockupationer utan även om det som kallas ”Sverige i världen på åttio­talet”.

Eva-Karin Gyllenberg

ÅRETS JULKLAPPAR ÄR HÄR!

Årets julklappar är här för alla fotografiälskare; förutom fotoboken om Vårt 80-tal, som kan köpas på till exempel Söderbokhandeln eller via Bokus, så har även Avantis webshop öppnat där ni kan köpa tuffa svartvita bilder från boken och få de direkt hemskickade.

Check it out, här är en länk till vår Webshop: http://www.vart80talwebshop.se

Nu tackar vi alla vänner och bekanta som har hjälpt till på ett eller annat sätt med projektet om Vårt 80-tal och önskar er ett gott nytt 2018!

Avanti! Framåt!

39 R - Utanför Svarta Månen, 1986, Joachim BerggrenFoto: Joachim Berggren, 1987

ORGANISATION PÅ 80-TALET

Jag fick frågan om hur vi organiserade oss på 80-talet. Jag tänkte att det lät som en ganska tråkig och dessutom enkel fråga. Jag satte mig ner och började skriva upp vad vi gjorde, vad jag gjorde, för att få en överblick och kunna ta några exempel, för att gå in på organisation.

Efter ett tag märkte jag att frågan visserligen var enkel, men svaret inte lika enkelt. För jag;

Ockuperade Skaraborgsgatan, gick på Brandredaktionsmöte två gånger i veckan, festade på Svarta Månen, organiserade demonstration mot kärnkraft, tryckte Brand, renoverade Kafé 44, ockuperade Violen, inredde Unga Bildskapare, flyttade dit tryckpressen (825 kilo), ordnade filmkvällar med 16mm projektor och hyrfilm, tryckte brödpåsar åt Bröd och Rosors bageri och poesileveransservice, ockuperade Enkehuset, protesterade mot apartheid, åkte på bokmässan, klippte slipsen av Ebbe Carlsson, kastade räkor på Ian Wachtmeister, gjorde intervju med Torbjörn Säfve, åkte till Köpenhamn och ockuperade Ryesgade, organiserade vansinnesdemonstrationen, flyttade tryckpressen, redaktionsmöte med Brand, gick på Folkmakts tipsextrabar, ockuperade Drottninggatan, gjorde propaganda-TV på öppen Kanal, ordnade fest på Kafé 44, åkte till Ultrahuset, klistrade adressetiketter, tryckte t-shirts, lagade Kontrabussar i Smedstorp, åkte på föreläsningsturné i Sverige, bojkottade Shell, satte upp tält på Glädjetåget, bakade Chapati på Hultsfredsfestivalen, köpte Brandbil, reparerade Brandbil, organiserade Frihetliga Fotbollscupen (och förlorade mot vårdsyndikatet), demonstrerade mot Nancy Reagan, tryckte affischer, tryckte klistermärken, ockuperade Luntmakargatan, åkte till Fullersta och kollade in Hela Huset Skakar, flyttade en annan tryckpress till Moskva (1500 kilo), demonstrerade mot polisvåld, vapenvägrade och satt på kåken, åkte till Irkutsk för att träffa anarkister (4 stycken), åkte till Oslo på stödspelning för Blitz, ordnade första majdemonstrationen, flyttade tryckpressen, ta-det-själv-aktion mot julhetsen, gick på Måndagsklubben, ockuperade Haga, fest på Kapsylen, festade på Vinterpalatset i Malmö, festade på Tvätten, ockuperade Klevgränd, kedjade fast mig utanför Studsvik, lyssnade på polisradio, delade ut batiktröjor mot militärövningen i Stockholm (om vi älskar varandra blir det fred), hjälpte till med feministfestivalen, gick på Stopet, gick på Kvarnen, gick på Svartklubb, demonstrerade mot nassarna 30 november, sålde glögg åt demonstranterna 30 november, festade på Mejan, flyttade tryckpressen, flyttade Brandredaktionen, sålde Brandbilen, ordnade Brandfest med jellyshots och Einar Heckscher, åkte till Skogsnäs, gick på Gröna Lund för Kulturstödspengarna, bojkottade alla val, tryckte t-shirts, tryckte AHA!, hämtade megafonen, spelade på Ultrahuset, gick på Kolingsborg, spelade på Kolingsborg, festade på Konstfack, demonstrerade mot bostadsbristen, sålde Brand, demonstrerade mot Shell, höll händer mot kärnvapen, gick på antivåldseminar, vaktade flyktingförläggningar, gömde flyktingar, demonstrerade mot rasism, flyttade tryckpressen, ordnade anarkistmöte, sköt på Antabussen, sköt på Andrabussen, gjorde rockopera (work in progress), blockerade Barsebäck, blockerade Forsmark, startade Konservativ ungdom på Blasieholmen (KUB), ordnade anarkistisk salong, blockerade riksdagshuset, blockerade Shellhuset, fixade sillunch på Kapsylen på första maj, åkte till Venedig på anarkistmöte, sköt Kontrabussen över alperna, ordnade Långholmsfestivalen, klistrade upp affischer, gick på nåt möte och…flyttade tryckpressen.

Mattias Kåks

43 R - Tryckpress på Svarta Månen, 1986, Mandra WabäckFoto: Mandra Wabäck, 1986

Fotoboken fick en fin recension av Lars Epstein i DN!

Här är ett utdrag från den fina recensionen:
Med boken ”Vårt 80-tal” är ett viktigt skede i Stockholms nutidshistoria dokumenterat och 80-talsockupationerna har får fått sin motsvarighet till den nu klassiska dokumentationen av den årslånga ockupationen av kvarteret Mullvaden 1979 i Micke Bergs och Erkki Lappalainens nu klassiska ”I Mullvaden levde vi”. 
Det tackar vi för! LARS EPSTEIN
Läs hela artikeln här:
85-FÄRG---Anti-Boforsdemo,-1987,-Mandra-Wabäck
Foto: Mandra Wabäck 1987